När kråkorna gått i ide

När kråkorna gått i ide, varhelst det må vara... Då mina vänner är det növändigt med ett långt finger. Det kändes mer som ett skatbo, men ut kom en tämligen muskulös kråka. Visserligen i koma, men ack så motspänstig. Kråkor kan användas som isolering i otäta springor i otäta hus, då de ändå sover. Så kan de göra nytta och till våren när deras tjänster ej längre är nödvändiga, och de vaknar till sans kan de åtrvända till sin flock o bygga bo med en utvald kråkpartner. På detta vis är världen ordnad.

Mackan...

Denna modell har hittats på en agentur som enbart tillhandahåller små djur.

I mellanklassen har vi mer högbenta, välskapta djur, typ västgötaspets. Tyvärr

är västgötaspetsen till sin storlek, inte lämpad för kommande vårkollektion.

Då denna utsökta dräkt endast finns tillgänglig i small. Denna machomodell

är dock ett uns under önskad standard, men vad göra när utbudet ser ut som det gör

i denna bransch. Han kräver dock inget gage, då han föredrar att ta ut det i natura.

Västgötaspetsar ställer sig dock negativa till dylikt kan vi här från Topdog modelagency

meddela.

Har nu vart hos optikern

Jag såg sämre än jag trodde. Nu kan jag trava, istället för att snava över tuva som get. Trots mina uppenbara brister, har jag före införskaffandet av dessa synhjälpmedel lyckats skapa dehäringa vidunderliga pjäserna i lera. Som man bor på landet har det återigen varit uppenbara problem med kommunikationen med omvärlden via världsomspännande nät och ordinär telefoni. Sedermera åtgärdat upptäcker jag att föga hänt och ingen saknat min bortovaro. Jag beklagar detta och kommer återgå till mitt vegetativa soffpotatistillstånd en vecka eller fler, bara för att straffa omvärlden. Ses kanske....

Alkoholens positiva verkningar

Det är tufft att leva i Sverige 2010. Oavsett vad man är för sorts kreatur. Öl underlättar vardagen o får boxrar att blomma. När bilden togs på E with the evil eye, hade hon inte fått dagens första av sin matte. En halvtimme senare såg hon minsann inte så surmulen ut. En kall Corona o allt föll på plats. Den något mänskligare typen kan kanske tyckas se ut som om hon inte behövde någon öl, men det är FEL. Efter en Spaten ser hon närmast normal ut. Av hänsyn visas här inga fler bildexempel.

Mina lätt störda vänner

De kommer inte så ofta som tur är... Men när de kommer kan man roa dem med hopknycklat cellofanpapper, torkade bigaråer o uppblåsbara kanoter. De äter mest sylt o gammal tandkräm. Sist hade jag bara möglig sylt, men den var slut i ett nafs. De drar omkring i Viskadalen o skrämmer kor när de är lediga. För er som är intresserade av närmare vänskap med dessa outvecklade ungdomar, kan de hyras per timme. 320kr för hela trion. Man bör gå in o rya alltemellanåt, så som jag gör på övre bilden. Det håller dem lugna o fina närmare en kvart. Har ni ett större kobestånd rekommenderar jag att ni söker er någon annanstans. Borås djurpark har också en del uthyrning. Fast därifrån får man inga gräsklippare.

Vad jag drömmer om...

är inte att se o höra dessa välklädda, vackra människor i fyra år till. Men om Göran Hägglund får egen majoritet så går nog allt bra. Jag hörde på radion att om barn fick bestämma så skulle Fredrik ensam vinna valet. Förklaringen tros vara likheten med Alfons Åberg. Det är kanske andra som förväxlar dessa två också? Nu ska jag göra den häringa valtesten, för att se om jag verkligen håller med Göran, eller om det kanske bara är en utseendefixering..

Söndagsöl o således söndag

På nedre bilden diggar jag till Guns'n roses. Man ser ofta lätt puckad ut vid sådana tillfällen, men skenet bedrar, det vet ju alla. Katten mår bra och hälsar. Hunden kommer snart att kräkas upp tuggben av den mindre modellen. Jag hör redan hur hon träningsulkar. Undrar om kattmatspluttarna hon stal av Agnes katt Pickan kommer följa med upp? Promenerat o fikat med väninnan A o hennes "boxer" på naturreservatet utanför Ringhals. Puss till alla fans...

Sagan om de vackra, snygga och välartade.(Djur undantaget)

Det var ett gäng sedermera bajsnödiga släktingar som drog till Öland med sina vanartiga husdjur. De drog, för att undslippa regn och torrhosta. Hela vägen mot Kalmar i den välpackade bilen åsåg de resande, mycket väta från ovan och en hel del skog. Då de äntrade bron, den långa, slutade regnet att falla. De levde inte på rötter och bär, men stekt fläsk och vin, kräftost och grillad halloumi. De såg Göran H avbildad på papper i Borgholm. Bevistade loppmarknader med en mångfald av små ting som man ej funnit den avsedda funktionen för. De sov i stora läger, och hann ofta inte bryta nattlägret förrns det var dags att fika lunch. De bevistade ödehus där rullatorn stod kvar i hallen och träffade kameler som inte lyfte på ögonbrynen. Alla var mycket tappra och det hela slutade väl. De sedermera bajsnödiga ångrar ingenting, mig veterligen.

Ska öppna modistbutik för boxrar o vackra hundar

Även om boxrar är de i särklass avigaste o svåraste hundar att samarbeta med för en modist, är det en utmaning som kan ge inspiration o arbetsglädje för lång tid. De både är o ser så där lite tonårigt truliga ut. De känner sig inte bekväma i någonting. Men, trots detta kan de bära upp de mest extravaganta kreationer, med en royalistisk självklarhet. Västgötaspetsar är en annan grupp jag jobbat mycket med genom åren. De är samarbetsvilliga medelst ett visst mått av mutor, som i boxrars fall icke gör den minsta skillnad. Västgötaspetsar är oftast nog i sig själva o det blir varken bättre eller sämre med hattar eller andra huvudbonader. Har fundringar på att utöka min produktion, o kanske till o med skapa bahytter för får, vilket jag tror skulle göra detta djur rättvisa, såväl som framhäva dess naturliga skönhet.

Det är blött i sjön

Vivvi simmar bra. Jag är sämre på det.

För tillfället en lättnad i den ekonomiska krisen på Kreta

På den övre bilden visas de maskeringar vi använde oss av när vi rånade Landvetters flygplatspoliskontor. Det gick bra o vi skänkte det mesta av bytet till utblottade restaurangägare i Georgopolis på Kreta. Mittenbilden visar mig när jag återvänt efter en 16 mil lång cykeltur, som inbringade sponsorpengar till en summa av 1012 euro. Sponsrande företag var strandtåg AB o Mythos corporation. Några olivfirmor o The Retsinafactory stödde också turen. Pengarna skänkte jag till hotellägare runt om i Georgiopolis. Nedersta bilden visar Agatha Wilson som usel sjöjungfru. Hon tog dock betalt av förbipasserande turister, som gladeligen betalade henne många sköna euro. Dessa slantar som renderade en blygsam summa på 83 euro kom väl till pass när bankchefen på en av Greklands största banker tvingades gå i pension vid 53 års ålder. Nu är vi hemma o gläds åt våra insatser.

Mission (på svenska) rädda greklands ekonomi

Jag o Agata Wilson har fått uppdrag direkt från högre instans. Vi har ombetts medverka till mildring av den finansiella krisen i medelhavets grekiska del. Varför just vi blivit utvalda äro höljt i dunkel. Dock kan jag ana mig till att Agatas osjälviska leverne har bidragit. Själv har jag nog mer halkat in på ett blött o slemmigt oblat.(Jämför bananskal). Vi förväntas sprida korinter omkring oss i mängd. På vad är tydligen inte helt ovidkommande. Mat, tidningar o kanelbullar räknas inte vad jag förstått, så då återstår konfetti, badmössor o möjligen en liten get. Eftersom vi båda är goda simmare, ska vi passa på att medverka i grekiska mästerskapen. Det är i snorkelsimning som vi är mest angelägna att knipa förstaplatsen. Kanske ska vi hyra cyklar för Greklands väl o ve. Jag tror det kommer bli bra. Kanske avlägger jag rapport om utfallet vid ett senare tillfälle...

Tacka Fan för allt mysande i hagen

Tänk vad vi myser mellan varven, jag o alla fåren. Dumma, fula o krävande djur, med stor talang för melodram. Men de är hängivna o trofasta varelser-.Dock tar det ett tag innan tilliten kommer. Margareta Sjunnesson är favoriten, även om Tacka Fan också ligger mig varmt om hjärtat. Tacka Fan var svårt sjuk tidigare i våras, då hon nedkommit med tre små bäbisar. Men hon lever, o heter därmed vad hon heter, efter det. Margareta är djupt seriös, på gränsen till religiös. Hon har ingen humor, men hennes fårhjärta svallar av kärlek för mig o sina barn. Hon är vacker o slank. Lammena, lammena , lammena mina små... försöker jag idka så lite umgänge med som möjligt, då de kommer att ligga på min tallrik som kotletter senare i höst. Men en del av dem är mycket kontaktsökande o gnager på mig o stångas så där rart som lamm kan göra. Svårt är det.

Nu kommer det!

Vi har umgåtts en del, o druckit champagne jag, Bibbi Holymissmoly och Wiwi Sanchez. Vi träffas ibland o pratar om ditt o datt. Målar naglarna o spisar god mat. Wiwi bär ofta en vacker ljust himmelsblå blus, medans Bibbi är mer åt det serafiska o klär sig gärna i vitt. Själv är jag inte så noga, bara klädseln är prydlig ren o gärna stärkt i lanolin. Jag har en hund som är vacker. Hon kan inte dricka champagne, för hon blir allergisk o får astma. Hon känner en boxertik som är barnsligare än Gert Fylking. Kanske att Bibbi, jag o Wiwi ska träffas igen i Haag då den årliga Yllegarnsperukfestivalen går av stapeln. Vi vet inte än, men ska verifiera per e-mail innan tiden gått ut.

Nu är det ju för satan vår

Jag är så djävulskt trött på telia o deras inkompetens o nonchalans när det gäller kundservice. Har haft kraftiga knaster o störningar på telefonlinjen, som även leder in utanifrånliv i min dator. Alla fel kan inte åtgärdas genom att sitta vid ett tangentbord. I bland måste det till fysiska åtgärder såsom nya ledningar. Då måste någon gå ut i "vild"marken o göra detta. Det kan vara så att det faktiskt har hänt nu. Efter att ha väntat sen påsk. Men å andra sidan har det varit ganska skönt att slippa känna surftvång. Facebook släng dig i en påse o knyt för.

Det finns andra tecken på vårens ankomst...

Bäckarna drar på med kraft o tvingar isen att ge vika. Snöskorna blir opålitliga o gör som de vill. Fåren får lamm o vårvinden viner. Tjällossningen kommer emot oss med stormsteg. På landet kan den bli oresonlig o kletig. Göra vägbanor som varit dolda under snömassor till klibbiga kladdsmetar. Bilar blir bruna o skor likaså. Hundar kan anta ler o kletfärgade nyanser. Halllar till boningshus kan ta sig sumpartade proportioner. Värmen väcker oönskade skapelser ur sin vinterdvala. Vägglöss, sniglar, myggas o fästingar kommer kravlande, flygande o förpestar tillvaron för kommande generationer broccoli o annat löst folk. Solen väcker oss allt tidigare. Vintermyset är slut o vi går en osäker vår tillmötes o låt oss hoppas att vi alla hinner vänja oss innan julen åter står o bankar på vår dörr. Kanske får pulkan ännu ett tag stå redo mot ladugårdsväggen.

Äntligen töar det

Blev så inspirerad av Bills inlägg om systerdotter o Barcelona o

min intelligenta kommentar om hur hundbajsar luktar i värme.

I dag har det töat o då kommer de fram.. Men tyvärr inga dofter

ännu. Den här har grannens hund lämnat efter sig. Min lämnar

små smala rosendoftande klenätter.

Svårt medtagen

Jag har drabbats hårt o rått av rådande omständigheter

som är svårt att göra något åt. Man får komma ihåg

att vi genomlever en svår ekonomisk kris. Som potatis

på ostronen skall vi även ha i minnet att vi befinner oss

i en allvarlig meteorologisk nedåtspiral. Vancouver kom

o hämta lite snö.....

Isprinsessor

Dessa välkomponerade bilder är tagna av den kände mode och sportfotografen Adit Swans. Här har han lyckats fånga det kända men skygga syskonessen Fjuttova, från trakterna kring Björketorp, när de tränar inför kommande OS. Den yngre systern har en ledig o avslappnad benföring. Den något äldre systern på nedre bilden gör här en så kallad Vincentsväng, som bara två före henne klarat. Rykten hävdar att systrarna har satsat på ett paråkningsprogram med omöjliga benlyft och svepande svankhopp. Dessutom har rykten sagt att de tillsammans ska göra helveteshoppet synkront. I detta hopp bröt Tatjana Molkova ryggen o ena foten. Ingen har sedan dess vågat. Men jag tror att om några någonsin mer ska lyckas med detta så är det systrarna Fjuttova. Yngre syster Fjuttova med de blå byxorna har tidigare klarat det så kallade fjantkastet med stor framgång. Jag hoppas o tror att vi i framtiden kommer att få se o höra mycket mer om dessa begåvade donnor.

Arne Degerfors Swodirov

Vad göra?

med all denna skönhet o kyla? Känner mig konfunderad o lite frustrerad över allt det vackra, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Ska man oavbrutet åka pulka o äta istappar? Ska man sitta i en driva o dricka varm choklad från bittida till sent? Eller åka skidor nedför backen tills kinderna är röda? Det har ju även en mörkare sida, detta vackra. Fruset kranvatten. Blåfrusna tår. Frostiga får o svårstartade bilar. Kylans benägenhet att sippra in genom springor o otäta fönster är inte heller alldeles självklart att bejaka o älska. Men, som allt annat i livet är det med det. Inget svart eller vitt. Inget ont som inte för nåt gott med sig. Det är dock lättare att gå över ån efter vatten när den är frusen?