Bäckarna drar på med kraft o tvingar isen att ge vika. Snöskorna blir opålitliga o gör som de vill. Fåren får lamm o vårvinden viner. Tjällossningen kommer emot oss med stormsteg. På landet kan den bli oresonlig o kletig. Göra vägbanor som varit dolda under snömassor till klibbiga kladdsmetar. Bilar blir bruna o skor likaså. Hundar kan anta ler o kletfärgade nyanser. Halllar till boningshus kan ta sig sumpartade proportioner. Värmen väcker oönskade skapelser ur sin vinterdvala. Vägglöss, sniglar, myggas o fästingar kommer kravlande, flygande o förpestar tillvaron för kommande generationer broccoli o annat löst folk. Solen väcker oss allt tidigare. Vintermyset är slut o vi går en osäker vår tillmötes o låt oss hoppas att vi alla hinner vänja oss innan julen åter står o bankar på vår dörr. Kanske får pulkan ännu ett tag stå redo mot ladugårdsväggen.
Men kääära barn vad du är poetisk. Sau illa oåggerth.
SvaraRaderaHär i stan har vi inte så ont av tjällossning, men mer av att avgaserna luktar mer när frosten ger vika.
När ljuset börjar återvända men träden fortfarande är nakna - ja då ser allt så naket och smutsigt ut. Som om stan precis har stigit upp efter en hel natts hårt festande, med mascaran utkletad och håret på ända - lite allmänt förvirrad.
Ja, vintermyset är snart slut. Det obärmhärtiga vårljuset visar upp alla skavanker som mörkret dolde. Ni har i alla fall genOmodifierade lamm att titta och äta på. Hälsa Hedda!!!!!
SvaraRadera