söndag 8 augusti 2010

Sagan om de vackra, snygga och välartade.(Djur undantaget)





Det var ett gäng sedermera bajsnödiga släktingar som drog till Öland med sina vanartiga husdjur. De drog, för att undslippa regn och torrhosta. Hela vägen mot Kalmar i den välpackade bilen åsåg de resande, mycket väta från ovan och en hel del skog. Då de äntrade bron, den långa, slutade regnet att falla. De levde inte på rötter och bär, men stekt fläsk och vin, kräftost och grillad halloumi. De såg Göran H avbildad på papper i Borgholm. Bevistade loppmarknader med en mångfald av små ting som man ej funnit den avsedda funktionen för. De sov i stora läger, och hann ofta inte bryta nattlägret förrns det var dags att fika lunch. De bevistade ödehus där rullatorn stod kvar i hallen och träffade kameler som inte lyfte på ögonbrynen. Alla var mycket tappra och det hela slutade väl. De sedermera bajsnödiga ångrar ingenting, mig veterligen.

9 kommentarer:

  1. Nej vad kunde man väl ångra?

    SvaraRadera
  2. Lite skum mening det där kanske...

    SvaraRadera
  3. Vi bajsade ett flertal gånger faktiskt. Vivien Leigh vill baraförsöka låta bättre än hon är.

    SvaraRadera
  4. Det var bara jag som skötte magen med någorlunda regelbundenhet... Hästen är en kamel o hon heter Rimbo Taylor. Swans, jag tycker din första mening är perfekt. Inga särskrivningar o dessutom helt sanningsenlig. Förutom Göran Hägglund då.

    SvaraRadera
  5. Bilden med hästen ser ut som den är tagen i Texas på baksidan av en bensinmack. Existentiell på någe sätt...

    SvaraRadera
  6. Härligt med en rapport! jag kunde liksom inte inse att jag varit med om detta fantastiska äventyr förrän jag såg det nedtecknat här... dessutom finns det bildbevis på att jag var där... fast det kan ju i och för sig vara en öländsk tant som gör fantastiska kroppkakor som är avbildad... skillnaden är hårfin.

    SvaraRadera
  7. ja Amalia, tänk om du vore det.. Jag skulle så gärna hitta en sån tant o få äta den ultimata öländska kroppkakan, vilket vi inte gjort vi som äter kött, även om det var så lite i de vi fick att även en ickeköttätare hade kunnat låta det passera som en finhackad haricote vertes.

    SvaraRadera