Avigsidorna med fåravel

Om man inte har en naturlig fallenhet alternativt nedärvda talanger, för att slå ner stängselstolpar, kan det gå så här illa. En förklaring som är lätt att dra till med, är sämre kvalité på själva stolpen. Man kan också skylla på släggan. Att den är felkonstruerad eller snedsliten. Men i de allra flesta fall av denna typen av grov misshandel, beror det på inåtvända tummar eller att dom sitter mitt i handen. Ofta blir man såpass frustrerad efter ett tags mesiga, felriktade slag att man helt enkelt begår mord på den stackars stolpen. Det blir aldrig bra...

Midvinterblot

Måndag afton och så även vinterns mörkaste dag.

Utrustade med ved och några offergåvor gav vi oss upp på

den gamla heliga offerplatsen högt upp på berget.

Jag offrade lite av min hund. Hon har icke längre någon svans att tala om.

Det offrades vitlök o tamponger indränkta i Gammeldansk. En bit katt och lite knäckebröd med sylta på. Nöjda gick vi sedan hemåt i mörkret. Nu går det så sakteliga mot ljusare tider o vitlöken kommer växa bra nästa säsong. Svansen kanske också tar fart när det

knoppas.

Våt filt

I dag känns det så här...

Ljuva minnen från Stockholm

Det var jag, Christina Magnussons syster, hon längst ner med lösskägg. Sen stötte vi på Eva-Maj. Hon syns högst upp i raden av bilder. Således torde den som har huvudet på svaj kunna lista ut att det är jag som är i mitten. Jag heter Sonja Hawkins o är bara på tillfälligt besök i Stockholm. Vi fnittrade på NK o frotterade oss bland luxuösa mattor av Märta Mås. Christina Magnussons syster har också ett eget namn, nämligen Ritva Magnusson-Stål. Hon är populär o är inte till besvär. Hon kan laga mat o uppföra sig på alla sätt o vis. Det var under hennes bord i köket jag bodde under min vistelse i huvudstaden. Härligt var det. Eva-Maj har lovat att ta mig på karaeoke nån kväll vid ett annat besök. Då vill jag sjunga "You can ring my bell". Over and out from Sonja